Turning Season Within

För en stund sedan gick jag hem från stan efter ett efterlängtat MAX-besök tillsammans med Magnus. Dagar som dom här är det underbart att gå hem, särskilt om tar vägen genom skogspartiet som ligger mellan Flogsta höghus och radhusen som ligger efter Flogstavägen. Det kändes som en vacker dag i april ungefär... undrar vad en vacker dag i april kommer att kännas som?
Just nu (och några veckor framöver) är det fonetik som står på schemat. Det är inte ett helt enkelt ämne men det är faktiskt ganska intressant - särskilt när man har den sköne exil-islänningen Petur Helgason som lärare.
Idag fick jag Draconians rykande färska album med posten och efter en genomlyssning kan jag med stor säkerhet säga att det kommer att vara ett av dom album jag kommer att lyssna mest på i år. Jag hoppas innerligt att Säfflebandet i och med detta album får den uppmärksamhet dom förtjänar.

Just det - jag har bytt efternamn också.

Life goes on

Ja livet går vidare och så upptagen som jag har varit de senaste veckorna har jag sällan varit i mitt liv. Förra helgen var det klassfest hos mig på fredagen och på lördagen var det ämbetsmannamiddag på Värmlands - båda kvällarna var fyllda av mycket glädje (och minst lika mycket alkohol). Helgen innan den var Erik här på besök från Örebro och det var väldigt trevligt. Han gillade Uppsala och som tur är fick han se hur nationslivet var tack vare att han också är student. Vi får se när jag får tid att besöka honom i Örebro, det skulle vara kul...

Mitt jobb med att skriva in nya medlemmar i nationen har också tagit upp mycket tid men nu är det slut på det. Det har stundtals varit jobbigt men mest lärorikt tror jag (och lite kul också =). Nu kanske nån undrar om min tid inte tas upp av pluggande också - det gör den faktiskt också. Hur mycket tid andra saker än kan ta så försöker jag alltid påminna mig själv om varför jag egentligen är här...

Jag ska avsluta med ett citat från en av de skönaste personerna jag har stött på (som även råkar vara en kursare till mig). Till saken hör också att hon är den största glassnarkomanen jag har kommit i kontakt med. När nån sa till henne att hon såg gammal ut sa hon så här:
"Jag har varit nedfrusen i 70 000 år... i glass."

PS. Ovanstående person introducerade mig igår för glassen BKool "Strawberry and cheesecake" på Burger King och det var fruktansvärt smaskigt - gå och ät! DS.