Ljuset i slutet på tunneln
Nu vet jag det. Jag fick reda på det i tisdags förra veckan men jag har väl inte haft tid/lust/ork att skriva om det bara. Det jag pratar om är (naturligtvis) datumet då jag gör min sista dag på tidningstjänst; den 30:e december. Bara en och en halv månad kvar, härligt härligt!
Helt ensam är man också (med undantag för dom sovande hundarna), föräldrarna är nämligen borta i två veckor. Det är ju såklart soft att vara "mannen i huset" men jag kommer att sakna dom också, jag tillhör ju den där ovanliga(?) typen som tycker om sina föräldrar. Det är väl bra träning inför att man ska flytta hemifrån men då behöver man ju (förhoppningsvis) inte ta hand om ett helt hus och två hundar. Tur är det iaf att man har kompisarna här, det skulle bli bra segt utan dom, det är en sak som är säker.
Festen i Åmål i helgen var en av dom bästa på mycket länge, tack för detta syster (och Tobbe).
Just det, jag såg ett program häromnatten med folk som pratade holländska, fan va fränt det låter! Visst har jag hört det förut men man hör det så sällan så man hinner glömma bort hur fränt det låter. Det vill jag lära mig nån gång. Fast då kanske man måste bo där ett tag och det vet jag inte om jag vill... inte för att vara fördomsfull men man har ju hört en del saker om holländare. Nej jag tror inte jag vill åka dit, jag knarkar ju inte.
Ja, jag har också ett slutdatum 8/12 ska jag lämna "huset som Gud glömde" och börja jobba i kommunen igen. ÄNTLIGEN!!!
