King For A Day, Fool For A Lifetime

I fredags var jag på Hovet i huvudstaden och kollade på Dream Theater för andra gången och det var en trevlig tillställning. Det som skilde den här konserten från alla rockkonserter jag har varit på tidigare var att jag hade sittplats den här gången. Det var faktiskt större skillnad än vad jag trodde - man skulle nästan kunna säga att det är två olika saker. Den här gången såg man väldigt bra och man kunde gå och köpa nåt eller göra ett toabesök om man nu skulle ha velat det på ett lättvindigt sätt. Men jag vet inte om jag vill ha det lättvindigt. Jag tror nog att jag föredrar att stå och trängas nära scenen och vara "where the action is". Jag är nog inte vuxen/gammal nog än för att föredra lugnet som en sittplats bjuder på - och jag hoppas inte att jag blir så vuxen heller =)

Förra helgen såg jag också ett band live - fast då på en mycket mindre scen och på en klubb här i Uppsala - The Mary Onettes. Det är ett svenskt indieband och dom gjorde faktiskt ett bra intryck på mig. På tal om detta så vet jag inte vad som har hänt med min musiksmak den senaste tiden, jag har lyssnat på en hel del indie faktiskt. De ovanstående är ett bra exempel, andra värda att nämna är Editors och Kaiser Chiefs. Börja nu inte tro att jag är på väg att inte vara hårdrockare längre för det kommer att sitta i livet ut, men jag har lyssnat på saker som inte är hårdrock oftare och oftare (Regina Spektor är asbra!) =)
Men det är väl bara vad man brukar kalla för utveckling, det är ju bara naturligt. Dessutom så sägs det ju att man håller kvar vid det man lyssnar på när man är runt 20 så jag är inte det minsta orolig =)